På Torsdag går resan västerut med buss 888, den resan har gjorts flera flera gånger varje gång inträder en ångest att varför varför... den kulminera strax före gränsen till Norge.
Det är att jämföra med att vara ute och jogga just när man startar sin runda känns allt såå jobbigt men sista biten är nästan som ett lyckopiller, kroppen är fylld av endorfiner. och fylld av endorfiner det är jag på söndag kväll då resan går hemåt igen. Det försöker jag tänka på innan, att jag ser mig själv stiga på bussen som tar mig hemåt igen. Mental träning... kallas det
I kylbagen kommer b.l.a detta finnas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar