Har jag nog aldrig varit så sjuk......
Sista kvällen hos familjen i Larchmont minns jag inte mycket av vet att vi var ute och åt med familjen....
Snälla Paul, pappan i familjen skjutsa oss JF Kennedy flygplatsen det blev lite gråt hos både mej och T när vi skulle skiljas åt.. men till Juni skulle vi ses igen i Sverige...
Ett annat minne är flygbussen då vi landat i New York från Puerto Rico och en dricks(tip) benägen chaufför..På bruten engelska med asiatisk touch beskrev han vår färd och MINST 100gånger poängtera han betydelsen av dricks till chauffören( han själv). och var man döv fanns det uppsatt flertalet dekaler om detta... Det gick INTE att missa
Jag försökte smita ifrån det då vi gick av vid Grand Central Station, fick GE mig han upprepa madam tip tip flera gånger...med ansiktet upptryckt i mitt.Idag äger han hela ruljansen....( tror jag)
Transporten till Grand Central |
Paul, T och Rawanda |
Till vänster T:s "barn" |
Hoppas att nästa år komma tillbaka till New York en kombi resa inkluderad både San Francisko och L A då blir vi två i sällskapet resten lånar pengar hos CNS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar